Kom hem från den enda lektionen vi hade idag (matte) för ett tag sedan. Och nu är det lov! Känns inte som så faktist, känns lite sjukt!

Sitter i alla fall och surar på youtube som inte vill ladda upp min film så nu måste jag göra om allt, klippa i den och lägga upp den i flera olika delar vilket kommer ta OOOOOTROLIGT lång tid!!! Men som sagt så ska jag försöka få upp allting här ikväll.

 

Men jag tänkte berätta lite om hur jag upplevde gårdagen i ett kanske lite för långt inlägg.

 

Började ju så bra. Dansen satt, sången satt och replikerna satt. Egentligen tappade jag aldrig bort ett danssteg, sångtext eller replik under föreställningen men när jag satte på mig myggan med batteriet i sport-bhn i ryggen så började det kaosa för min del.

Under dancehall-nummret gled batteriet till myggen ner men jag räddade det genom att dansa med batteriet i handen. Är det ens batteriet? den där lilla klumpen i alla fall. Vi satte tillbaka den efter dansen men under min låt ramlade den ner igen. Just då tänkte jag inte så mycket utan, okej, det gör inget, jag får hålla i den och inget mer med det men när det kom till ombytet så blev jag riktigt less. Sladden hade traslat in sig i sport-bhn, i linnet och jag blev sjukt stressad så jag slängde av mig mina kläder, bytte om, tog tag i en hatt som bara låg och sprang ut på scen...utan sport-bh. Min enda tanke under slutnummret var "Om linnet åker ner blir det inte kul". Och som avslutning på mitt lilla kaos så stöter jag in i Sylvia och tappar hatten. KUL! 

 

Men jag släppte det ganska snabbt efteråt, torkade tårarna och tänkte att det gör inget. Det händer och det är inget som vi visste skulle hända. Det är ingenting man kan träna så att det sitter liksom. Man kan ju inte träna på att hålla myggrejen på plats så som man kan träna på sin stämma till en låt. Och idag kan jag känna att det ändå var ganska skönt att det hände för nu vet jag vad som kan hända, hur man ska rädda det, hur man ska reagera och att det bara är att köra på som om inget har hänt. Publiken kommer skita i det och du själv kommer ha mycket roligare om du fortsätter och inte blir sur på dig själv. Sen när man får massa stöd och fina ord av sin lilla musikalfamilj, sina lärare, sina nära och kära så kunde man ju inte riktigt vara ledsen längre. Då blev det riktigt bra igen!

 

Den gick RIKTIGT bra! Det var riktigt skönt. Under första föreställningen fick jag veta att Jakobs (han jag sjunger min duett med) mygga inte funkade, vilket var lite surt. Men andra gången funkade myggan, min mygga höll sig på plats, jag hade sport-bhn på mig under hela föreställningen och hatten var på huvudet. Det kändes riktigt riktigt bra!!!  Och jag åkte hem med ett leénde på läpparna och var riktigt nöjd med dagen. Dock riktigt, riktigt trött! hehhe!

 

bild lånad av Lisa Rönnberg som tyvärr inte kunde vara med i musikalen, buhuu!!